Det är få politiska frågor som väcker så många starka känslor som hur föräldraförsäkringen ska se ut. Jag gav mig in i debatten – via TV4 – häromdagen för att berätta om det förslag som jag driver i den moderata utvecklingsgrupp jag ingår i. Reaktionerna kom direkt. Samtidigt som jag fått många hejarop från partikamrater har också vissa upprörts över mina förslag. Sverige har en fantastisk och generös föräldraförsäkring. Grundregeln är att varje förälder har 240 dagar var att använda för att tillbringa tid med sina små barn . Men det är också möjligt att överlåta alla dagar – förutom 60 dagar – till den andre föräldern. Det är detta som brukar kallas ”pappamånader” eftersom det oftast är pappan som överlåter flest dagar till mamman och sedan bara har 60 dagar att använda tillsammans med sitt barn.

Varför vill jag se en ökad individualisering av föräldraförsäkringen? Försäkringen är finansierad av våra gemensamma resurser och då är det viktigt att noggrant överväga hur den ska se ut och vilka konsekvenser olika alternativ ger. Så gör vi med alla skatter, avgifter och andra försäkringar (som exempelvis a-kassan). Men på något sätt har dagens utseende av föräldraförsäkringen blivit så helig att den inte får ifrågasättas. Inom alla andra områden diskuterar vi incitament och hur vi kan påverka beteende med ett politiskt beslut (ex som med a-kassan) men när det gäller föräldraförsäkringen så försvinner alla sådana argument. Jag menar att när staten transfererar och omfördelar skattemedel så måste vi fundera på hur dessa ska styras och jag tycker jag att det i grunden ska ske på lika villkor mellan könen. Ur arbetsmarknadssynpunkt så missgynnas kvinnor av hur dagens system används. Men ur barnsynpunkt så missgynnas både männen och barnen av att pappor i så liten utsträckning är hemma under barnens första tre år. Var femte treåring har inte haft en enda föräldradag men sin pappa! Det är naturligtvis upp till varje pappa och mamma att vara hemma hur lite eller mycket man vill men för den som vill ta del av skattemedel – föräldraförsäkringen – så är det rimligt att vi fördelar den mer jämlikt mellan båda föräldrarna (detta gäller naturligtvis också när föräldrarna har samma kön).

Dagens system cementerar normer och påverkar kvinnors möjlighet till löneutveckling och karriärsval. Det är ett känt faktum att många arbetsgivare tvekar på att anställa unga kvinnor eller tvekar på att ge dem chefsbefattningar eftersom de vet att sannolikheten är stor att hon får barn och är hemma under lång tid. Om normen skulle flyttas (som den nu är på väg att skifta) till att pappor tar ut en större del av ledigheten så grundar sig chefens beslut på andra alternativ. Med en mer individualiserad föräldraförsäkring skulle jämställdheten på arbetsmarknaden öka. Och barnen skulle få tillgång till båda sina föräldrar i större utsträckning. Jag tycker att vi åtminstone ska överväga att ytterligare 30 dagar ska individualiseras. För mig är inte detta vänsterpolitk (som en del vill göra gällande). För mig är det ett vettigt och sunt sätt att göra en fantastisk, flexibel och generös försäkring ännu bättre.

Gästkrönika i dagens Nerikes Allehanda

Idag tar många ungdomar i länet studenten. Det är en alldeles speciell dag då de allra flesta känner glädje och förväntan inför framtiden. Vissa vet precis vad de vill göra medan andra upplever tjusningen av att faktiskt inte ha någon aning om vad som väntar. Tyvärr har inte alla studenter en positiv känsla när de tänker på sin framtid. Trots att det borde finnas mycket att se fram emot känner många en oro över vad som ska hända. En del bekymrar sig över framtida studieval och andra om de någonsin ska få ett jobb eller inte.

Sorligt nog bidrar vi politiker ofta till en snedvriden bild av vilka möjligheter unga har. Det finns alldeles för många som försöker befästa bilden av att var fjärde ungdom är arbetslös, detta trots att de egentligen vet att hälften av dem som ingår i dessa undersökningar pluggar på högstadiet, gymnasiet eller universitetet och söker ett ströjobb. Visst finns det unga som fastnar i långvarig arbetslöshet – och det är ett reellt problem att ta på allvar – men majoriteten av de unga som blir arbetslösa är det under en relativt kort tid. Det är viktigt för ungas syn på sin framtid att de vet att det finns jobb och att det finns stöd att söka de lediga jobb som finns. Och för den som inte klarat gymnasiet som önskat och idag står på studentflaket med kuvertet med ofullständiga i handen finns det goda möjligheter till en omstart senare.

Om man ska beskriva framtiden på svensk arbetsmarknad för en ungdom kan man göra det på flera sätt. På kort sikt finns förstås orosmoln när vi ser ut över Europa och undrar om efterfrågan på allt det vi vill och kan producerar kommer att minska under det närmaste året. Om efterfrågan från Europa minskar så påverkar det naturligtvis våra företag som inte vågar nyanställa i lika hög utsträckning som de kan göra vid högtryck i orderingången. Men framtiden på svensk arbetsmarknad kan också beskrivas på följande sätt: många privata arbetsgivare ropar efter arbetskraft och kommer att ropa ännu högre framöver och dessutom möter de offentliga arbetsgivarna enorma pensionsavgångar inom de närmaste åren.  Läs mer →