Amortera mera

Den sista tiden har diskussionen om hushållens upplåning och huspriserna hettat till en del. Folkpartiets Carl B Hamilton har flaggat för att han tycker att det behövs en lagreglering som tvingar fram amortering. Jag tror inte att det är vägen framåt men debatten är nödvändig och verkar ha fått effekt. För idag gick Bankföreningen ut och rekommenderade bankerna att kräva att hushållen ska amortera på den delen av bostadslånen som ligger över 75 procent av marknadsvärdet.

Det är bra eftersom vi har ett stort problem framför oss om takten i hushållens upplåning fortsätter att vara betydligt högre än ökningstakten i den disponibla inkomsten. Vi riskerar att få obalanser och på sikt kan vissa hushåll få det riktigt problematiskt och följderna av detta är svåra att beräkna idag. Om det är en bubbla eller inte på bostadsmarknaden kan vi inte veta idag. Det är oftast efter det att en bubbla spruckit som vi vet att vi haft en sådan. Men en sak är säker. Att bankernas utlåning till 60 procent är till hushåll och hushållen köper hus vars priser stigit relativt kraftigt under lång tid kan ge problem. Därför är det bra att Bankföreningen nu signalerar amortering.

Farligt med statsskuld?

På lektionerna i nationalekonomi lär sig alla studenter att statskuld inte är så farligt. Men jag måste revidera mina egna tankar på området. Som ledamot i finansutskott och EU-nämnd har jag förundrats över hur fort det kan gå från att ett land har en fantastiskt ekonomisk utveckling, till att samma land står vid ruinens brant. För inte så längesedan var Irland något av en framgångssaga. År 2007 var landets statskuld bara 25 procent av BNP och tillväxten god. Tre år senare har statskulden ökat till över 100 procent och landet står inför mycket svåra åtstramningar.

Om en statsskuld är farlig eller inte  beror naturligtvis mycket på vilken typ av lån ett land har, dvs varför man lånat, om man  har överkonsumerat eller investerat osv.  Men oavsett vilket, kan det gå fel väldigt snabbt. Om exempelvis banksektorn i ett land är stor och denna sektor får problem så kan statsskulden öka fort. Irland är exempel på detta.

DO och niqab

Ett generellt förbud för elever att delta i undervisningen för att de bär niqab strider mot diskrimineringslagen, säger DO Katri Linna idag. Jag ska inte bråka med DO, hon gör tolkningar av den lag som vi i riksdagen stiftat och med de förarbeten som finns.  Men efter dagens beslut menar jag att vi behöver fundera på om lagen ska arbetas om.

För mig är religionsfrihet oerhört vikigt. Men den innebär inte att jag överallt kan utöva min religion eller dess seder. Jag tycker inte att det låter helt rimligt att vare sig delta i en utbildning till lärare eller att utöva yrket med en niqab.

Men DO menar något annat. Skulle tro att det är ordet väsentligt som påverkat DO allra mest. I förarbetena till diskrimineringslagen uttalar man nämligen att förbud för till exempel skolelever att i vissa angivna sammanhang bära en speciell klädsel kan godtas även om klädseln har religiös bakgrund, ifall klädseln i enskilda fall väsentligt skulle försvåra kontakten och samspelet mellan lärare och elever eller medföra särskilda risker vid laborationer eller liknade övningar.

Ordet väsentligt, är efter det jag förstår, ett mycket starkt ord på ”juridiska”. Jag menar att samspelet mellan lärare och elever måste försvåras, särskilt när en lärare undervisar mindre barn.

Nu är det dock inte detta frågan gäller, utan frågan handlar om en student på lärarutbildningen. Och DO menar att studenten inte haft problem att ta till sig undervisningen. Men nästa fråga att ställa sig är ju om man kan undervisa små barn, och ha ett bra samspel med em, om man bär niqab. Jag har svårt att se det. Därför borde det inte heller vara möjligt att utbilda sig till lärare i en niqab.