Den senaste månadens turbulens kring Greklands ekonomi har satt ljuset på ett allvarligt problem. Många av Europas länder har struntat i att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och har under en längre tid levt över sina tillgångar. Sambandet är enkelt: Om man har större utgifter än intäkter så uppstår ett underskott. Om man dessutom har spenderat mer än vad man hade täckning för innan finanskrisen, så blev följderna närmast katastrofala i krisens efterdyningar.
Även om Greklands situation till viss del är unik, så befinner sig fler av Europas länder i en besvärlig ekonomisk situation. Länder som Portugal, Spanien och Storbritannien har också gigantiska budgetunderskott och därmed hög skulsättningsgrad. I slutändan måste skulden på ett eller annat sätt betalas av ländernas skattebetalare.
Jag menar att vår svenska linje bör vara tydlig. Om exempelvis grekerna vill ha ett system som möjliggör att de kan pensionera sig från 40 års ålder, så får det vara deras sak. Men, de kan inte förvänta sig att de ska kunna skicka räkningen till de svenska skattebetalarna. Något sådant kommer vi inte att acceptera. Grekland och andra länder i liknande situationer måste nämligen själva ta ansvar och städa i sina ekonomier. Nu krävs en stenhård budgetsanering, med stora strukturella förändringar, för att återupprätta förtroendet för flera av Europas ekonomier.
Även om vi i Sverige har ordning och reda i våra offentliga finanser, så påverkas vi indirekt av slösaktiga lösningar i andra EU-länder. Därför är det logiskt att vi också är en del av lösningen genom att bidra med lån till Grekland. Lånen är marknadsmässiga och har så hög ränta att det inte drabbar svensk ekonomi på ett negativt sätt, snarare tvärtom! Orsaken till att vi kan vara med i utlåningen är att vi har starka finansiella muskler, som en följd av vår goda resurshushållning med våra offentliga finanser.
Hur framtiden för Europas ekonomier ser ut vet ingen. Osäkerheten är stor. I Sverige kan vi inte blunda för att vi är känsliga för hur efterfrågan på våra varor utvecklas framöver. Men utgångsläget är ljusare för oss än för många andra länder. Det beror på att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik och att vi har en politik som stimulerar sysselsättning. Trots det oroliga finansiella läget i världsekonomin redovisar Sverige en högre sysselsättning än vad vi gjorde i en brinnande högkonjunktur 2006. Alliansens breda politik för fler jobb i ekonomin, och i fler och växande företag, har med andra ord gett resultat.
I höstens val står Alliansens ansvarsfulla politik mot en helt annan politik. Om oppositionen fått som de velat, så hade svenska staten nu ägt såväl bilföretag som fler banker. Vänsterpartiernas förslag om att chockhöja skatterna är också fel väg framåt. Redan under nästa mandatperiod vill oppositionspartierna utsätta Sverige för ett vänsterexperiment genom att ta tillbaka stora delar av Alliansens jobbavdrag. Allt detta framgår av texten i vänsterpartiernas budgetmotion.
Effekten skulle bli försämrad köpkraft i hushållssektorn, färre jobb i ekonomin och minskad sysselsättning. På så vis skulle vi riskera att möta samma öde som exempelvis Grekland, Portugal, Spanien och Storbritannien.
Sverige går sannolikt ur den här finanskrisen med ett betydligt bättre utgångsläge än många andra länder. Vi kan dock inte ropa faran över i Europa, eftersom många länders stora upplåningsbehov sannolikt kommer att driva upp räntan och det dämpar troligtvis efterfrågan. Men vi har möjligheten att klara oss bättre än många andra länder eftersom vi gjort vår hemläxa: Vi har genomfört viktiga reformer för sysselsättning och tar ansvar för den svenska ekonomin. Efter valet avser vi fortsätta på samma väg. Sverige har nämligen inte råd med ett vänsterexperiment.
