Igår anordnades en dag om yttrandefrihet i Örebro. På förmiddagen träffades 600 elever för att diskutera just yttrandefrihet. Men det är svåra frågor och när de fick frågan hur många som förespråkar yttrandefrihet och tryckfrihet så röstade alla för detta. Men när frågan ställdes om de tyckte att det är okej att deras betyg kan finnas i en artikel i tidningen tyckte ungefär hälften att det fel.
Bara detta visar hur viktigt det är att vi håller diskussionen levande om betydelsen av våra grundlagstadgade rättigheter.
Eftermiddagen fortsatte i samma anda fast med en annan publik. Vi fick bland annat lyssna till Dawit Isaaks bror och det var den programpunkt som gjorde fårgan mer levande än någonsin.
Igår var också Nerikes Allehandas första sidor skrivna som om tidningen gav ut i en diktatur. Werme hyllades som den store ledaren och artiklarna var en enda stor okritisk hyllning till kommunstyrelsens ordförande. Jag tyckte att idén var lysande. Vi tar vår yttrandefrihet och tryckfrihet för given och det är lätt att vi gillar den när det passar oss men när vi blir trampade på tårna och saker kommer förr nära oss tenderar vi att ogilla yttrandefriheten.
Självklart är följer ett stort ansvar med yttandrefrihet men vi ska vara rädda om den kan aldrig tas för given. Det finns tendenser till att vissa vill kringskära våra friheter men vi måste alltid förvara dem även om den ibland ”drabbar” oss.
