Kommer från en fin ceremoni i riksdagens kammare med anledning av att detta år är ett minnesår för Raoul Wallenberg. Han föddes för 100 år sedan och är – enligt mig – den mest beundransvärda svensken genom tiderna. I fredagens Nerikes Allehanda skrev jag en gästkrönika som handlade om Raoul:
Det finns en plats i riksdagshuset som är viktigare än andra att visa för skolelever som kommer på besök; minnesmärket över Raul Wallenberg. Där får jag och andra ledamöter en möjlighet att berätta om en svensk som gjort skillnad – på liv och död – för tusentals människor under andra världskriget. Det känns viktigt att svenska skolelever vet att det har funnits människor som osjälviskt och med stort mod vågat trotsa Hitlers dödspatruller. Som diplomat utfärdade Raul Wallenberg tillfälliga så kallade skyddspass – pass som identifierade personer som utgavs ha fått tillstånd att komma till Sverige. Detta gav ungerska judar en möjlighet att fly från nazismens dödsmaskineri.
För mig finns det även en annan orsak till att det känns viktigt att lyfta fram Raul Wallenbergs gärningar. Han gjorde det som den svenska regeringen och de flesta svenskar inte gjorde under kriget; trotsade Hitler i handling. Den svenska flatheten under andra världskriget kan få mig att känna sorg och gör mig ännu fastare i min övertygelse att Raul Wallenbergs minne är värt att hedra. Han gjorde helt enkelt det som väldigt få svenskar vågade eller ville göra. Fortsätt läsa »